Missiverna - Kathy Acker och att allt hänger ihop
I vardagen så livas jag upp av serendipitet.
Jag har för vana att lyssna på kanalen NTS Radio på morgonarna, i synnerhet deras Early Bird Show mellan 8-10. Häromdagen spelades en låt av en artist som visade sig heta "Blue" Gene Tyranny (då NTS sällan annonserar eller har spellistor för sina sändningar så är jag tacksam för att musikigenkänningen i iPhone ofta låter mig identifiera vad det är jag hör; i en spellista samlar jag låtar som fastnar).
En röst läser ett brev adresserat till "Blue" Gene och reflekterar över förhållandet mellan ljud och medvetande och om personliga minnen. "New Age" naturligtvis, som tiden och platsen (Kalifornien) erbjöd. Men med känsla. En liten kör kommer och går med en slags refräng. Olika instrument och melodier blandas och man väntar under de 25 minuterna på att brevläsaren ska komma tillbaka. "A Letter From Home on Sound and Consciousness" heter den:
(Man hör ekon av den i Cassandra Jenkins "Hard Drive" från häromåret. En underbar låt.)
På kvällarna läser jag en biografi över Kathy Acker av Jason McBride - Eat Your Mind: The Radical Life and Work of Kathy Acker. Jag har aldrig läst något av Kathy Acker, mer känt till henne som en kulturell figur. Hon har blivit uppmärksammad de senaste åren genom semi-fiktiva biografier (i stil med Ackers egna skrivande) av Chris Kraus (After Kathy Acker) och Olivia Laing (Crudo). Nina Lekander översatte henne till svenska på 1980-talet (bl.a. Blod och tarmar i plugget och Lysande utsikter). 30% in i biografin är jag hänförd av den obändiga kreativiteten och viljekraften hos Acker. Men också av miljöerna och människorna hon befinner sig bland och söker sig till. Det är då som "Blue" Gene Tyranny dyker upp, i en bisats bara, som ett av namnen bland andra författare, musiker och konstnärer som hon bekantade sig med på USA:s öst- och västkuster. Kathy var vid tiden ihop med kompositören Peter Gordon.
En serie konserter som framfördes på ett konstmuseum i Berkeley 1976 samlade ett gäng "oklassificerbara" kompositörer som ville spela rock. Tyranny och Gordon var med. Gordon framförde några låtar med text av Kathy Acker. En inspelning från serien gavs ut för några år sedan: "Trust in Rock". Inledningen på "Without Warning" är en liten pärla.
Kathy Acker debuterade som poet på St. Mark's Church på Manhattan i början av 1970-talet. Ungefär samtidigt arbetade Herbert Freudenberger som terapeut på St. Mark's Free Clinic i närheten och försökte hjälpa människor:
In 1971, after putting in a year of 16-hour days, the psychologist found himself unable to get out of bed. When Freudenberger searched for an evocative term to describe his experience of intense exhaustion, he landed on “burnout,” a word he borrowed from his patients. [...] Neglecting to credit his patients or acknowledge the term’s association with narcotics, Freudenberger instead referenced the ruins surrounding the clinic. “If you have ever seen a building that has been burned out,” he wrote in the opening lines of his 1980 bestseller Burn-Out: How to Beat the High Cost of Success, “you know it’s a devastating sight. What had once been a throbbing, vital structure is now deserted. Where there had once been activity, there are now only crumbling reminders of energy and life.”
Bench Ansfield gör dock upp med, och ställer begreppet "utbränd" till svars i "Edifice Complex":
But if we excavate burnout’s infrastructural unconscious — its origins in the material conditions of conflagration — we might discover a term with an unlikely potential for subversive meaning. An artifact of an incendiary history, burnout can vividly name the disposability of targeted populations under racial capitalism—a dynamic that, over time, has ensnared ever-wider swaths of the workforce.
Nu är ju inte några av de här platserna, personerna och perioderna på något sätt okända utan snarare en slags kulturella kraftfält som ofta drar i en, men det är något jungskt över att de oberoende av varandra dök upp i mina flöden under veckan som gick. Helt algo-fritt, ska tilläggas.