Ner i helvetet och in i framtiden
Brat summer är över, tjejnyår har passerat, vi är nyklippta (hälften av oss), röjer för fullt i förrådet och sätter upp mål för hösten (hehe).
Och så läser vi en jäkla massa, förstås.
En skräck: A Short Stay in Hell
Av Sanna
”Alla vill till himmelen men få vill ju dö”, sjunger Timbuktu i låten med (typ) samma namn. Inget är annorlunda i berättelsen A Short Stay in Hell av Steven L. Peck. Problemet är bara att det är helvetet som gäller oavsett vad. I alla fall en ”liten” stund.
I den här novellan går skräcken hand i hand med filosofi och religion, och jag fullkomligt älskade den!
En sci-fi: Hum
Av Sven
Jag älskar hur lättillgänglig naturen är för mig. Jag vistas i den kanske inte precis varje dag men flera gånger i veckan. I den dystopiska värld som målas upp i Helen Phillips Hum är naturen allt annat än lättillgänglig. Staden har visserligen en "botanisk trädgård" men inträdesbiljetterna är sällsynta. Och dyra! En riktig mardröm, om du frågar mig.
För att spä på denna mardröm har ai-robotar (hums) tagit våra jobb, övervakning och reklam är ständigt närvarande och människor flyr från verkligheten i wooms – små vr-tält – där de mest tittar på porr.
Mitt i allt detta kämpar May för att överleva och ta hand om sin familj. I ett desperat försök att dra in lite cash väljer hon att bli försökskanin i ett experiment som ändrar hennes ansikte, så att myndigheter och företag inte längre kan övervaka och spåra henne.
En snabbläst (eller -lyssnad) berättelse om en mors oro för sina barns framtid.
En sak till: Spåren av farmor
Av Sanna
I somras gick min farmor bort. Hon som flydde till Sverige från Finland under kriget. Som kom som en liten flicka och lämnade som en gammal tant. En tant som älskade vin och choklad, som gillade att retas och som hade hemska smärtor i sitt ben.
Ja, farmor Anja Anelma Lund finns inte mer och det är tomt. Men kvar finns massor av minnen. Kvar finns spår.
Man kan faktiskt hitta farmor i mina böcker. I formen av ett namn men också som en trevlig sysselsättning. Jag och farmor bollade dock inte vedervärdiga måltider mellan varandra – vi gav istället familjemedlemmar vedervärdiga namn. Kissebajskorv-Victor, Stjärtsvett-Stefan och Pruttsnor-Lotta. Typ så. Vi skrattade gott där vi låg i hennes säng innan läggdags.
Människor lever. Människor dör. Och sen finns de kvar som små spår här och där. Inte minst i böcker.
Tack farmor för alla stunder och alla minnen.
Från vår balkong
Sven och Sanna