Vi måste prata om Iliaden
Hej,
Innan jag börjar yra om Iliaden vill jag berätta att jag har recenserat E.P. Ugglas Drakar och demoner: Sveket för Dagens ETC. Läs här (bakom betalvägg).
Nu till ämnet.
Jag läste nyligen Iliaden (Björkesons översättning). Det tog 5 månader och 13 dagar. Lång tid, kan man tycka. Visst, det är en tjock bok, och hexameter läser man ju inte varje dag, men anledningen till att det tog så lång tid var att Homeros gamla epos är den sjukaste bok jag läst i hela mitt liv.
Och då har jag ändå läst Carlton Mellick IIIs The Kobold Wizard’s Dildo of Enlightenment +2.
Jag var helt enkelt tvungen att ta pauser för att smälta vad jag läst. Ofta.
Hur ska jag ens börja förklara hur bananas Iliaden är? Det är lite av en Dracula-situation.
En stark scen: Zeus vill ligga med sin fru Hera och inleder med att berätta hur sjuuuukt snygga alla hans älskarinnor var. Sedan avrundar han med: ”Men du är ännu hetare”.
”Inte ens Herakles morsa gjorde mig så kåt som du!!!”
(Jag parafraserar.)
Våldet är ett kapitel, nej förlåt, en sång i sig. Det är väl ingen nyhet för någon (om det är det – grattis!) att Iliaden till större delen består av olika stridsscener? Först får nån lirare på grekernas sida feeling och stormar mot Troja, och det går toppen tills han motas tillbaka av, vanligen, en gud. Sedan får en trojan lust att kriga lite och tar med sina polare i en rusch mot grekerna, vilket också går bra ända tills offensiven stoppas av… en gud.
Supermycket våld, men också otroligt detaljerat våld. Har ni spelat Rolemaster? Rollspelet utgivet av Iron Crown Enterprise 1980? Gissa vilken av de här bilderna som kommer från Rolemasters critical hit-tabeller och vilken som kommer från Iliaden:
Jag kan orera om det här hela kvällen, men jag nöjer mig med en till grej. Homeros gör en så jäkla konstig grej i slutet av boken. Här är sista meningen:
”Så fick Hektor sin grav...” får en att tänka att hela Iliaden har handlat om att Hektor skulle dö, men så är det inte! Absolut, Hektor är en viktig figur, men Iliaden handlar inte om honom! Herreminjisses, Diomedes har mer screen time än Hektor (tror jag, jag har inte räknat). Ah, Diomedes. En frän sak med den här boken är att om man är riktigt cool och inne i sin aristeia, så kan man till och med besegra en gud i envig. Diomedes får alldeles för lite erkännande.
TL;DR: Iliaden är en sjuk bok och du borde läsa den omedelbart.
Relaterat: Jag har försökt lära mig att skriva hexameter, och upptäckt att jag inte riktigt kan höra vilken stavelse i ett ord som är betonad. Denna osynliga funktionsnedsättning gör det jättesvårt att skriva hexameter.
Tre bra grejer jag läst sen sist:
Odysseus pojke av Annika Thor. En fantastisk ungdomsbok som återberättar Odysséen ur Telemachos perspektiv.
Jag erkänner inte längre er auktoritet av Glenn Bech. Diktsamling som återspeglar många av mina egna tankar, erfarenheter och känslor om att komma från arbetarklassen, göra en klassresa, och plötsligt leva ett övre medelklassliv. Den handlar dessutom om att göra den resan från landsbygd till stad och även vara gay, vilket jag inte är. Det gör kontrasterna och de osynliga privilegierna hos medel- och överklassen så jäkla skarpa.
A Sorceress Comes to Call av T. Kingfisher. Min favoritförfattares senaste är en regency romance-roman (typ), men mest handlar den om en stackars flicka som har en ond magiker till mamma. Otroligt bra bok. Otroligt!
Tack för den här gången, alla ni läsare! Vi hörs snart igen.