Det går inte att läsa poesi som e-bok
Vänner,
Det är mycket som händer just nu.
Ett nytt avsnitt av min podd LÄS HÅRT är ute. Det handlar bland annat om Ursula K. Le Guin.
Jag skrev om rollspelet Expert Partisan i Dagens ETC och om Brandon Sanderson på Arbetet.se.
Webbforumet rollspel.nu firar 25 år i år. Jag är lite involverad i dess jubileumsskrift.
Men det jag egentligen vill prata om idag är:
Det går inte att läsa poesi som e-bok
Johan och jag snackar lite om det i senaste podden, men jag har många åsikter om e-böcker som inte fick plats där.
Jag skaffade min första Kindle våren 2014 och använder den fortfarande. För något år sedan räknade jag ut att jag läst någonstans kring 150 böcker på den, och min främsta reflektion är att det inte är samma sak att läsa en e-bok som att läsa en pappersbok.
Det borde vara en helt okontroversiell utsaga. Man kan ju se att det inte är samma sak. En läsplatta eller mobil ser inte ut som en pappersbok. Känns inte som en pappersbok. Luktar inte som en pappersbok. Det är inte samma sak.
Skillnaden sträcker sig längre än till det fysiska. Mitt minne av en e-bok är sämre än det av en pappersbok. Det finns e-böcker jag glömt bort att jag läst. Det har aldrig hänt med en vanlig bok. Aldrig.
I en pappersbok kan jag komma ihåg att ett spännande citat står, säg, högt upp på en högersida någonstans i bokens första femtedel. När jag läst en e-bok kommer jag sällan ihåg några spännande citat alls.
Läsupplevelsen skiljer sig kraftigt. Även om man ignorerar faktorer som typsnitt och layout – där alla skillnader mellan titlar försvinner i e-böcker – så begränsas ögat på ett annat sätt.
Läser jag på papper vandrar mitt öga över hela uppslaget, oavsett om jag vill det eller ej. Jag kanske råkar se vad som händer några paragrafer längre fram, vilket formar min läsning av texten på vägen dit. Jag märker omedelbart om det är en kompakt wall of text som väntar mig, eller om det är rapp dialog. Jag ser om kapitlet tar slut.
Pappersboken ger mig helt enkelt mer information än e-boken – där ser jag ju bara den text jag valt att visa på min lilla skärm.
Och alla dessa invändningar sammanstrålar när man läser poesi som e-bok. Poesi är en form av text där exempelvis radbrytningar inte är godtyckliga. Det är skillnad på
Det stora öppna
fönstret det
lyser av
blod så rött, på
vita marmorskivor
där
ryker nyslaktat kött.
och
Det stora öppna fönstret
det lyser av blod så rött,
på vita marmorskivor
där ryker nyslaktat kött.
Det handlar om rytm, rim och mening.
Har du ställt in din skärm så att hela hexameterraden
Svärdet var vida berömdt, och af svärd var det ypperst i Norden.
får plats på samma rad?
Nä.
Jag uppskattar e-böcker, de har sin plats i mitt läsande. Men de ger mig en sämre upplevelse än pappersdito.
Tre bra grejer jag läst sen sist
Olof Lagercrantz förord till 1946 års utgåva av Georg Stiernhielms Hercules. Ett otroligt anslag.
Shadow and Bone av Leigh Bardugo. Fenomenalt bra fantasy som omedelbart fångade mig. Vissa böcker är ju så, man är fast från rad ett. Jag minns första meningen i Guy Gavriel Kays The Last Light of the Sun: ”A horse, he came to understand, was missing.” Där och då insåg jag att det var Kay och jag for life.
Art by Nohr av Johan Nohr. MÖRK BORG-skaparens konstbok är en sinnessjuk jäkla bok. Stor är den, vilket är kul. Så stor att det känns som man sitter och bläddrar bland posters på Punkt shop 1995.
Tack för den här gången. Läs något bra tills vi hörs igen.