Solnedgång över imperiet
Slutet på en era i Kabul. Bildkälla
Jag har precis slutfört ett väldigt intensivt project på jobbet och min hjärna känns som en lerklump, så tyvärr blir dagens Amerikabrev lite kortare och mindre genomtänkt än vanligt.
Den stora världsnyheten i veckan har varit kollapsen av den Amerika-sponsrade Afghanska regeringen och krigsmakten efter att den Amerikanska militären dragit sig ur landet.
Det är självklart en humanitär katastrof, framförallt för landets kvinnor och progressiva, som kommer att lida enormt under Talibanernas styre.
Det är också känslomässigt svårt för de Amerikaner som stridit i landet och blivit sårade, vare sig fysiskt eller psykiskt. Fler än 2.300 Amerikanska soldater stupade i Afghanistan och många fler blev sårade.
För många Amerikaner är både faktumet att ockupationen är över och att landet kollapsade för Talibanerna så otroligt snabbt extremt bittra piller att svälja. För med facit i handen går det ju inte att se hela denna 20 år långa övning som annat än ett fullständigt misslyckande.
Allt detta blod och alla dessa pengar och alla dessa resurser till ingen nytta.
Jag kan knappt föreställa mig hur en före detta soldat, lemlästad i Afghanistan, känner nu.
Den största känslan jag får är annars mest sorg och bitterhet som kommer i uttryck som ilska.
Först Saigon och sen 46 år senare Kabul. Amerika lärde sig ingenting efter Vietnam. Ytterligare en ogenomtänkt och orealistisk invasion. Ytterligare ett underskattande av en fiende. Ytterligare en generande förlust.
Med Kabuls fall är det svårt att se annat än att Pax Amerikana är på väg mot sitt slut.
Sen är det också fantastiskt att om du väl lyckats göra nån sorts karriär i Washington så går du ingenstans. Samma människor som drog in oss i det här debaklet får nu sitta i TV studiorna och förklara hur det borde ha gjorts, och skriva krönikor om hur det var allas fel utom dem. Det är ytterst irriterande.
På högersidan finns det mycket ilska mot President Biden. De vanliga karaktärerna tycker självklart att han ska avgå på stubberten, men det brukar de ju tycka bara för att det är tisdag.
Också irriterande är att tillbakadragandet från Afghanistan förhandlades fram av ingen annan än Trump. När han förhandlade fram detta höjdes han till skyarna av sina partikamrater, och även många andra tyckte att det var en bra idé. Det är ju så att den stora majoriteten av Amerikaner väldigt gärna ville att vi skulle lämna Afghanistan.
Som Biden sa, skulle du skicka din son eller dotter att slåss där?
Men nu när det hela alltså har kollapsat mycket snabbare än någon trodde skrubbas hyllningarna till Trumps plan snabbt bort från Internet. Nu är det enbart Bidens plan och Bidens fel.
Själv måste jag säga att jag är imponerad att Biden verkligen genomförde tillbakadragandet. Amerikas inblandning i Afghanistan har varit en uppenbar katastrof sen W Bush och hans administration snabbt blev uttråkade och bestämde sig för att invadera Irak också. Sen har W, Obama, och Trump vetat att det enda att göra är att erkänna sig besegrade. Men ingen har velat betala det politiska priset.
Så kudos till Biden att han faktiskt gjorde det.
Det hade aldrig kunnat sluta på annat sätt, men samtidigt är det så fruktansvärt.