Försvunnen vit kvinnasyndrom
Sandstorm över Gilbert, AZ. Bildkälla.
Monsunsäsongen börjar lida mot sitt slut i Arizona, alltså tiden från juli till september då säsongsvindarna för med sig möjligheter till regn och storm. Det är tekniskt rätt att kalla det för en monsun i och med att det är en tidsbaserad ökning av regnmöjligheter, men det har inget med tropiska monsuner att göra. Och ofta blir det vindar utan regn, alltså sandstormar.
Lördagen den 18 september, mot slutet av vår monsunsäsong, kom plötsligt en storm i princip från intet med starka vindar och regn. Stormen började som en sandstorm, och väggen med sand du ser här ovan drog in över stan.
Gilbert är en av förorterna i gyttret i Phoenix.
Jag är alltid glad över mitt val att bo i ett hus utan pool när de här stormarna drar igenom. Det blir mycket gyttja att dammsuga upp.
En Amerikan som får alla sina nyheter från TV skulle vara förlåten för att tro att det enda som hände i veckan var att en 22-årig kvinna vid namn Gabby Petitos kropp först var försvunnen och sen hittades och att hennes 23-årige pojkvän, den uppenbart misstänkte, nu jagas med ljus och lykta i Florida.
Det är självklart tragiskt att Petito bragts om livet och vi får hoppas vi kan få klarhet i vad som hände. Men antagligen har pojkvännen tagit sitt eget liv, så vi lär aldrig får veta.
Att media, framförallt TV, blir fullständigt hysteriska när en ung, attraktiv, helst blond kvinna försvunnit kallas för missing white woman syndrome. För mig och många med mig känns det otroligt exploativt när täckningen aldrig verkar sluta. Vi ska få alla detaljer om hennes liv, de minsta små uppdateringarna om jakten på den skyldige, varenda tom presskonferens polisen håller. Det finns inte nog att fylla det skriande hålet i folksjälen. Alla som någonsin träffat den försvunna kvinnan ska intervjuas. Ingen teori är för befängd.
Samtidigt rapporteras det lite och torrt om försvunna minioritetskvinnor. Oftast får vi veta mycket detaljer om deras personliga problem, ekonomiska eller relationsmässiga, som kan ha lett till försvinnandet. Medan de vackra vita kvinnorna skönmålas.
Alla som är inblandade i den här rapporteringen vet vad de gör och vet att det är äckligt, men samtidigt så funkar det ju så väl. Amerikansk kommersiell TV har 100% koll på sina tittarsiffror varje minut på dagen och natten och vet precis hur mycket aptit det finns för försvunna vita kvinnor på TV och även på Internet.
Medan detta malde oändligt i TV studiorna under veckan fick vi också veta varifrån den fullständigt befängda idén att vice president Pence skulle kunna överrösta staterna och utnämna Trump till valets vinnare kom ifrån. En före detta juridikprofessor vid namn John Eastman, självklart medlem i The Federalist Society, skrev en memo som förklarade hur detta skulle gå till i sex enkla om än galna steg.
Det var alltså sex steg till en statskupp.
Samme Eastman hamnade i blåsväder innan valet när han skrev en krönika om hur Kamala Harris inte kunde bli vice president i och med att hon inte var Amerikansk medborgare i och med att hennes föräldrar inte var medborgare när hon föddes.
Eastman anser alltså att 14e tillägget till konstitutionen som lades till efter inbördeskriget när slavarna friades inte är giltigt.
Vilket ju är en intressant och kan man lugnt säga ovanlig inställning utanför ett Ku Klux Klanmöte.
Det har också visat sig att Trumpadministrationen visste att den stora lögnen med valfusk och oegentligheter med rösträkningsmaskiner var inget annat än en lögn redan direkt efter valet. Oavsett hur vana vi borde ha blivit vid den fullständiga skamlösheten och det absoluta föraktet för sanningen så känns det fortfarande overkligt.
Ha en bra helg och försök inte begå statskupp om du kan undvika det.